Döden gör sig påminnt!!

Så är man här i bublan igen. Där sorgen värker och sliter i en. Frågan varför dyker upp som en gubbe i lådan igen. 

Jag känner med J och deras barn. Hur ska dem orka sig igenom denna värld fylld av sorg?

Jag förstår att för T var det här det bästa men för resten av familjen är det en stor sorg.

JO, jag sitter i min bubbla av sorg dit ingen kan nå mig. Tankar, bilder och minnen man glömt ploppar upp som ett bildspel på datorn. Minns du T när du hade din svensexa hos oss och red på Mirro och sedan fick alla åka häst å vagn innan ni gick vidare. Jag fick höra att J fick en allergichock när du kom hem. Men jag minns hur roligt du tyckte det var. Ditt och Js brölopp var storslaget och roligt. Jag vet inte om du minns men jag minns hur jag dansade hela kvällen och mina fötter var sig inte lika på flera dar. Vi träffades på Bryggeriet eftersom du var en vän till min T. Du var alltid glad och trevlig. N minns när du och R gav henne en massa drinkar innan hon skulle hem till P. Du förgyllde mitt brölopp med din närvaro och Ts 40 års fest. Ja, jag har många minnen av dig. Jag är lycklig för att jag fick lära känna just dig. Din bortgång drabbades mig med en chock trots att det var väntat.

Allt det här river upp gamla sår som inte hunnit läka än. Snövits plötsliga död, Js självmord, ja, det finns mycket som behöver bearbetas men tiden har inte funnits än.

Jag undrar hur mycket orkar en människa innan hon själv vänder näsan i vädret????

Det är tur att jag har T, E, N, Myran, Sheila och Camira som kan ge mig stöd och jag kan ge dem stöd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0