Allt är rött eller svart!!!
Jodå, Myran mår bra och haft en härlig dag med husse! Hon har sprungit runt å lekt med snön och hästar....
Min dag har varit givande men inte utan kamp mellan vilja och kropp... Jag har varit på min VFU och hållit en dramasamling med goa barn som fick mig att glömma min kropp för ett ögonblick.
Hur kan en kropp så fullständigt lägga av? Smärtan är som glödande kol i hela kroppen. Hur länge står man ut med det innan man bara lägger sig ner och bara ger upp? Fingrarna är svullna så det knappt går att skriva på datorn, det värker i varenda led i kroppen... Värktabletter hjälper knappt, men gör att jag kan sova en halvtimme i taget. När jag mår bra då fattar jag inte hur det är när min kropp inte mår bra. Men just nu vill jag bara slippa smärtan som håller på att bryta ner min vilja i små små bestånds delar. Jag har inte bestämt att min kropp ska vara sjuk, jag har inte bestämt att hela min värld ska fyllas med smärta som är näst intill olidlig. Hur kan ens kropp arbeta emot sig själv? Det är nu och bara just nu som någon annan får ta över.... Säga dem där orden som gör att man orkar lite till.. Som hjälper till att man kan se ljuset i tunneln där smärtan avtar och lägger sig på en nivå man kan hantera... Jag önskar att ingen, ja, absolut ingen ska behöva gå igenom det jag går igenom nu.
Min man har varit en ängel som slitit med hund och hästar och stall.
Min dag har varit givande men inte utan kamp mellan vilja och kropp... Jag har varit på min VFU och hållit en dramasamling med goa barn som fick mig att glömma min kropp för ett ögonblick.
Hur kan en kropp så fullständigt lägga av? Smärtan är som glödande kol i hela kroppen. Hur länge står man ut med det innan man bara lägger sig ner och bara ger upp? Fingrarna är svullna så det knappt går att skriva på datorn, det värker i varenda led i kroppen... Värktabletter hjälper knappt, men gör att jag kan sova en halvtimme i taget. När jag mår bra då fattar jag inte hur det är när min kropp inte mår bra. Men just nu vill jag bara slippa smärtan som håller på att bryta ner min vilja i små små bestånds delar. Jag har inte bestämt att min kropp ska vara sjuk, jag har inte bestämt att hela min värld ska fyllas med smärta som är näst intill olidlig. Hur kan ens kropp arbeta emot sig själv? Det är nu och bara just nu som någon annan får ta över.... Säga dem där orden som gör att man orkar lite till.. Som hjälper till att man kan se ljuset i tunneln där smärtan avtar och lägger sig på en nivå man kan hantera... Jag önskar att ingen, ja, absolut ingen ska behöva gå igenom det jag går igenom nu.
Min man har varit en ängel som slitit med hund och hästar och stall.
Kommentarer
Trackback
