camira

Snövit!

Jag saknar dig så mycket, så mycket. Dina mörka ögon som följer mig vad jag än gör. När du alltid låg ivägen så jag var tvungen kliva över dig. När du körde in nosen i mina händer. När du tog min plats i soffan eller fotöljen. När du skällde på oss för att tala om nått. När du gjorde dina snöänglar. Om du visste vilken saknad du lämnat efter dig.  Du tog med dig en bit av mitt hjärta när du gick till hundhimlen. Varför? Snövit fick vi inte ha dig tills du blev gammal och trött. Du var i ditt livs glans när din stjärna slokna och du lämnade oss med ett tomrum som ingen kan fylla. Jag kommer ALDRIG att glömma dig. Vi gick långa promenader i skog och mark. Du lekte med Camira när hon var fölunge. Jag kan se det framför mig hur du och Camira lekte ta fatt i sommarhagen. Hur trött du var efter du blivit operead för ett avslitet korsband. Vi gick kort promenader som du avskydde efter operationen. Eller när jag sjöng för dig på morgonen och du tittade lyckligt på mig när du då fick ligga sängen.



Idag när jag träffade två njoffar blev jag starkt påmind om dig och dina ögon. Hur ska jag orka fram tills valpen kommer? Fast hon kommer inte se ut som du eller Movie eller Roberta. Men det är nog bra.

älskade gumman.. ja de lämnar ett stoooor saknad når de försvinner.. speciellt i förtid.. och det blir så otroligt tomt.. skönt att du skriver av dej, det lättar hjärtat lite att få ordet sagt..

stooor kram till dej..